Läste precis Tomas Ros blogg på aftonbladet om hans skiljdring om chanser att vinna SM Guld och hur han jämför Frölunda, HV, Linköping och Färjestad i sina ferraribilar och Timrå, MODO, SAIK, Luleå, Brynäs och Djurgården sitter med SAAB 9,5 och Rögle och SSK i sin gamla amazon och ska tävla på samma nivå. Intressant

Men allt handlar inte om pengar om man går tillbaka till förra säsongen där en sådan ekonomisk jätte som Linköping åkte ur i kvartsfinal mot lilla i sammanhanget Skellefteå AIK. Och en av de stora som MODO Hockey missade slutspel. Eller varför inte för två säsonger sedan? Brynäs storsatsade för SM Guld och la fram mycket pengar på dyra spelare och floppade totalt och hamnade sist i serien. Medan mindre satsande lag som Timrå och Djurgården nådde framgångar. Eller varför inte ta laget Mora IK som hade många år i Elitseriens finrum trots att laget jämt var bottenlagstippat. Det jag menar är att vilja, känslor och hjärta går före pengar och mätthet.

Visst har lönerna i ES dragit iväg kolosalt på sistonde men det får stå för Frölunda och Linköping hur de betalar sina spelarkostnader, jag tror inte man behöver ha varken Mikko Lehtonen eller Tony Mårtensson för att vinna SM Guld. Behövs ett bra lag som jobbar tillsammans vinner tillsammans förlorar tillsammans, plus ett jävla go bra stämning utanför planen. Sedan ska man ha en massa flyt och tur på vägen tror faktiskt inte Färjestad vunnit guld ifjol om man inte fått den lätta vägen (Brynäs, SAIK) till final kontrat med HV som fick strida hårt både i Timrå och Göteborg.

Jag vill kunna leva och tro att lönerna inte avgör guldets väg, utan de är lagets inställning och spel som ska leda till SM Guld!

Lönetak:

delade åsikter både ja och nej,

positivt för en jämnare serie.

Negativt för att Linköping inte går i konkurs och för att det är synd för lag som byggt upp sin ekonomi långsiktigt.