Det har ju varit klart en längre tid att Robin Jonsson och Timrå går skilda vägar ett bra beslut tycker jag av Timrås sportchef Stefan Lindqvist. Robin är en bra back han växte mer och mer under säsongen och tillhörde de bättre under slutspelet, men Robin har väldigt svårt att lösa situationer på egen hand. Han har svårt för att spela sig ur lägen där spelet är stängt och han slår ofta en icing eller en indianare som 9 gånger av 10 går helt galet. Robin använde klubban väldigt mycket och det känns tungt när han gång på gång åker och sätter sig i utvisningsbåset, när de är onödigt. Det är skillnad på nödvändiga och onödiga utvisningar men en crosschecking i ryggen är sällan nödvändig. Jag kommer att minnas när Robin Jonsson drar på sig 3 utvisningar inom loppet av 7-8 minuter. Karln hinner knappt ut på isen innan han tar på sig en ny, tråkigt och verkligen en sämre dag. Robin har ju sina ljusa stunder också, han har ett SM Guld med Färjestad i bagaget och flertalet landskamper som gör honom till en rätt hyfsad back. Men Robin är väldigt dyr och känns inte som att de pengar han får i lön produceras ute på isen.

Däremot de man inte kan ifrån Robin är att han är en vinnarskalle han  har gått igenom cancer och hela tiden jobbat sig uppåt en otrolig  vilja att bli bra, jag kan ju inte säga att Robin misslyckats helt. Han har spelat flertalet år i ES och växer mer och mer för varje säsong, men tror aldrig att Robin Jonsson kommer spela varken VM, OS, NHL eller KHL. Robin står för hårt slit och kommer till arbetet varje dag, han ger sig aldrig och det kommer han ha igen i framtiden.

Jag önskar Robin Jonsson all lycka i Luleå HF.